Det är verkligen tomt och tyst här hemma utan monstret.

I torsdags var det dags för Åsa träning, tänkte inte gå först för jag kände att jag inte orkade med frågor om varför jag inte tränade Jiddra.

Jag har inte skrivit på fb att hon är borta utan endast här i bloggen så det var inte så många som visste .

Jag förvarnade Ingela som håller i allt och Åsa så de förstod ifall jag försvann eller började gråta under träningen.

Jag klarade mej ganska bra , endast en gång fick jag gå ifrån och stå på toan och låta tårarna rinna ett tag , sen kom dom ibland men gick att trycka undan.

Svåraste var när en tjej som jg känner gick ut på plan med sin Mi-Jos schäfer , men då gick jag därifrån....

Men lilla Loppan Poppan skötte sej utmärkt, hon var super duktig.

Vi fokuserade på fri följet, positioner , leka och ta i.

Efter lekpasset var hon helt slut, men återhämtade sej snappt till nästa omgång.

Och hemma sen på kvällen var det full fart på henne , studsade med sina bollar lääääänge innan hon slocknade i sängen hos mej    .

Nu har jag fått lov att spåra på ett väldigt stort fält nära mitt hus   

I fredags kom äntligen Poppans röntgenresultat ut på skk.

Så himla skönt med något positivt .

Kolla hennes ögon på första bilden . Hon ser verkligen dryg ut   

Söt Loppan    

Försökte muntra upp mej med lite tulpaner....

Kramar från oss