Söndagen den 5 augusti åkte jag till Prästtomta för den 3:e och sista internatveckan känslan inför veckan var inte bra, dels för hur det hade känts när jag åkte därifrån sist och dels för jag hade en sjuk hund som gick på antibiotika och cortison. Hon var pigg och allert men oron i mej fanns och finns fortfarande i mej att det faktiskt är något fel på henne. Känner att jag har haft min beskärda del av sjuka hundar....

Vi började med att göra iordning baslägret som hundarna skulle sova i kommande natt, tyckte att det vart helt ok med myggnät mm . Sen var det dags för lite patrullering och Jiddra var inte alls sej lik, patrullstig är verkligen hennes grej annars men nu var hon helkonstig och hade inget driv framåt, och då börjar naturligtvis mina skuldkänslor göra sej påminda....

Senare på kvällen gjorde vi lite fast bevakning med ljudfigurant vilket var första gången och det gick helt ok.
Det var väldigt jobbigt att lämna Jiddra i baslägret vid halv elva tiden på kvällen , men förklarade för de som hade bastjänst under natten att eftersom Jiddra äter cortison så dricker hon mycket och naturligtvis så blir hon mer kissnödig och att jag inte visste om hon ville kissa i kedjan så lite OBS på det ifall hon ljudade mycket så behövde hon kanske bli rastad.
Första natten hade gått bra , men hon beklagade sej när jag kom lilla gumman.
Tanken från början hade varit att de skulle sova en natt i basen men eftersom det ett par hundar som tyckte att det var jobbigt så fick ALLA hundar sova tre nätter i basen, vilket resulterade i att Jiddra hade tyckt att det var lite jobbigt sista natten .

När det är ovana som har bastjänst så tycker väl jag att de ska få riktiga instruktioner av kursledare hur man agerar i vissa situationer och att man kanske turas om att passa hundar / och sova men det hade inte framkommit vad jag förstod.
Så nu får vi bara hoppas att Jiddra inte har något negativt med sej till riktiga certprovet!!

Måndagen och tisdagen bestod av att vi praktiskt gick igenom alla delar av certprovet, skriver inte ingående varje moment utan drar det i stora drag.

Patrullstigen: gick kanon ( hon var piggare på måndagen) det var väl jag som missade lite ..
Mottagning med visitering: och annat som ingår gick kanon.
Spåret 1500 m: gick också kanon , men vart en aning kortare då min spårläggare inte gick efter GPS:en som hon skulle och så lyckades hon gå in i sitt eget spår ( det låg två apporter väldigt nära varandra) Jiddra löste den uppgiften bra.
Fasta bevakning: Hon la sej ner och sov efter en stund och matte var inte tillräckligt engagerad...

Resten av veckans upplägg av spårarbete var väl ingen höjdare tycker jag, det slutade med att Jiddra slutade att spåra utan rusade runt bara ( och hon var inte den ende hunden ).

Ibland blir man så trött på sej själv när man inte ifrågasätter utan gör som man blir tillsagd fast man vet bättre, men jag kanske lär mej någon gång.

Men träningen med patrullstig och fasta bevakningen gick  framåt , så det är jag nöjd med.

Så nu har spåret varit i fokus veckan som har varit tog jag semester från jobbet och vi har tränat intensivt.

Jag har tur som har så bra träningskompisar som stöttar, peppar och ställer upp och framförallt tror på Jiddra och mej. Det är guld värt    .

Kramar från oss