Allting handlar om Corona virus nu , känns som det är det de flesta är rädda för nu och bara pratar om, jag tänker att man ska försöka leva så normalt som möjligt men naturligtvis ha respekt för och vara lite extra noga. Men man kan ju inte sluta leva och stänga in sej.. och det kanske är lätt att säga när jag bor som jag gör i utkanten av ett samhälle och har skogen vid tomgränsen. Jobbar på ett liten boende i samhället.

Men jag får erkänna att jag är mer orolig när det går magsjuka, då är jag ganska hysterisk    .. Då kommer min verkliga fobi fram. Är det någon i min närhet som är sjuk så kan jag sluta äta några dagar ifallatt     .

Men men nog om detta...

Ikväll var det torsdagsträning på klubben ( utomhus). Det blåste storm  och det kom också en regn/hagelskur men då var vi klara..

Poppan skötte sej bra som vanligt, det var några nya hundar med på plan .

Och dom var hon tvungen att ha lite koll på så det brast lite med konsentrationen i mellanåt annars är jag helt nöjd.

Efter träningen så mötte jag en kompis för en promenad i Söderköping. 

Det blåste rejält, men vi klarade oss från att få några nerblåsta grenar på oss.

En trevlig promenad med mycket prat.  Och det är så härligt när man kan vara öppen mot varandra ( vi har känt varandra  i ca 25 år )

Och jag tackar henne för några kloka ord som fick mej att komma till insikt   .

Jag tror att när man haft ganska många  jobbiga år med mycket innre stress , missnöje , sorg och en stor press på mej själv  (och så här i efterhand förstår jag inte hur jag kunde fungera överhuvudtaget ) så lever man delvis  kvar i sin stressiga bubbla  och det tar lång tid att varva ner och släppa på kraven.

Men  jag tar ett steg  i taget och jag är på rätt väg   .

Kramar från oss