Dagarna går och jag har lika ont men kan röra fingrarna mycket mer  dag för dag,men jag tycker verkligen synd om Poppan som inte får vad hon behöver just nu, men det är väl inte så farligt med lite vila försöker jag intala mej    ..

Ju mer värken släpper desto mer borde jag kunna använda armen och då blir det träning igen   , och det är väl i de här läget man skulle haft en bil med automatlåda. Får se om det går att köra bil vartefter ,men bilen lär väl få stå i garaget några veckor.

Poppan  blir så glad när jag krånglar på mej overallen (den enda som jag kan knäppa just nu) så går vi runt lite i skogen, hon springer som en tossing.

Men något roligt finns det i det nu tråkiga läget...

Något som vi inte pratat om så mycket är nu verklighet. Våran ( mest Emilias) fina Tyzon ska bli pappa i Australien om allt går enligt planerna.

Samlingen är tagen ,frusen och ligger nu och väntar på transport med resultat av blodprover mm till Australen.

Och om allt går enligt planen så blir det valpar i slutet på det här året eller i början på nästa år.

Ska verkligen bli spännande .

Kramar från oss