Jag blir så himla trött på en människor. Jag undrar verkligen om en del är tröga i skallen   .

Framförallt om man jobbar som djurskötare så ska man väl kunna en del om djur eller iallafall lyssna på djurägaren.

Den här specifika djurvårdaren har jag sagt till förrut men i en ganska omvänd situation....

Idag skulle hundarna vaccineras och jag tog in en i taget för jag kände att jag behöver lägga 100% på Poppan, och jag började med henne. Hon har verkligen inte problem med miljön i väntrummet med annan hund som var lite styrig.

Vi vart visade in i undersökningsrum och efter ett tag kommer den här djurvårdaren in och börjar fjanta och prata bebisspråk  med Poppan och eftersom jag känner min Popp så ser jag att hon börjar stelna och gör sej redo för att skälla ut den konstiga människan. Så jag bryter djurvårdaren med att tala om för henne att min hund är INTE intresserad av att hälsa på henne och framförallt inte vill att hon ska ta i henne, så låt henne vara och bara ge henne sprutan utan fjant !!

Och vad gör människan !!!! när hon dragit upp sprutan och går fram till bordet lägger hon ifrån sej sprutan och kör in fingrarna i Poppans päls i bak på henne   Poppan höll på att explodera så jag fick ryta i ett NEJ både till henne och till djurvårdaren, båda stilla sej och själva vaccinationen gick bra.

Lill Popp fick massor med beröm och godis innan hon fick hoppa ner från bordet.

Men man kan undra om folk får tvångstankar att de måste pilla på henne när man säger att de inte får.

Jag brukar förklara att Poppan hälsar gärna på er ,men hon vill INTE att ni hälsar på henne. Det finns vissa som kan respektera det och då blir oftast godkända av henne och får klappa henne vid senare tillfälle ( om man träffas igen).

Och många av de som inte kan respektera det man säger är sånna som man tror är duktiga hundmänniskor, det kan ju vara så att dom tror att jag inte vet vad jag har i snöret och ska överbevisa mej. Men tji får dom för jag känner min Popp   .

Kramar från oss