Söndagen den 5 augusti åkte jag till Prästtomta för den 3:e och sista internatveckan känslan inför veckan var inte bra, dels för hur det hade känts när jag åkte därifrån sist och dels för jag hade en sjuk hund som gick på antibiotika och cortison. Hon var pigg och allert men oron i mej fanns och finns fortfarande i mej att det faktiskt är något fel på henne. Känner att jag har haft min beskärda del av sjuka hundar....

Vi började med att göra iordning baslägret som hundarna skulle sova i kommande natt, tyckte att det vart helt ok med myggnät mm . Sen var det dags för lite patrullering och Jiddra var inte alls sej lik, patrullstig är verkligen hennes grej annars men nu var hon helkonstig och hade inget driv framåt, och då börjar naturligtvis mina skuldkänslor göra sej påminda....

Senare på kvällen gjorde vi lite fast bevakning med ljudfigurant vilket var första gången och det gick helt ok.
Det var väldigt jobbigt att lämna Jiddra i baslägret vid halv elva tiden på kvällen , men förklarade för de som hade bastjänst under natten att eftersom Jiddra äter cortison så dricker hon mycket och naturligtvis så blir hon mer kissnödig och att jag inte visste om hon ville kissa i kedjan så lite OBS på det ifall hon ljudade mycket så behövde hon kanske bli rastad.
Första natten hade gått bra , men hon beklagade sej när jag kom lilla gumman.
Tanken från början hade varit att de skulle sova en natt i basen men eftersom det ett par hundar som tyckte att det var jobbigt så fick ALLA hundar sova tre nätter i basen, vilket resulterade i att Jiddra hade tyckt att det var lite jobbigt sista natten .

När det är ovana som har bastjänst så tycker väl jag att de ska få riktiga instruktioner av kursledare hur man agerar i vissa situationer och att man kanske turas om att passa hundar / och sova men det hade inte framkommit vad jag förstod.
Så nu får vi bara hoppas att Jiddra inte har något negativt med sej till riktiga certprovet!!

Måndagen och tisdagen bestod av att vi praktiskt gick igenom alla delar av certprovet, skriver inte ingående varje moment utan drar det i stora drag.

Patrullstigen: gick kanon ( hon var piggare på måndagen) det var väl jag som missade lite ..
Mottagning med visitering: och annat som ingår gick kanon.
Spåret 1500 m: gick också kanon , men vart en aning kortare då min spårläggare inte gick efter GPS:en som hon skulle och så lyckades hon gå in i sitt eget spår ( det låg två apporter väldigt nära varandra) Jiddra löste den uppgiften bra.
Fasta bevakning: Hon la sej ner och sov efter en stund och matte var inte tillräckligt engagerad...

Resten av veckans upplägg av spårarbete var väl ingen höjdare tycker jag, det slutade med att Jiddra slutade att spåra utan rusade runt bara ( och hon var inte den ende hunden ).

Ibland blir man så trött på sej själv när man inte ifrågasätter utan gör som man blir tillsagd fast man vet bättre, men jag kanske lär mej någon gång.

Men träningen med patrullstig och fasta bevakningen gick  framåt , så det är jag nöjd med.

Så nu har spåret varit i fokus veckan som har varit tog jag semester från jobbet och vi har tränat intensivt.

Jag har tur som har så bra träningskompisar som stöttar, peppar och ställer upp och framförallt tror på Jiddra och mej. Det är guld värt    .

Kramar från oss     

Den 13 Maj var det dags för andra internatveckan, jag hade sett framemot denna vecka, tränat i princip varje dag sen förra internat veckan. Och sett framsteg tyckte jag men det vart platt fall redan första dagen.

Vi vart indelade i grupper som vanligt och åkte till skogen för att spåra.

Det började med när jag gick ut det spåret som jag skulle lägga så gick jag vilse    .....

När det var dags för Jiddras första spår som jag tyckte gick helt ok så fick jag till mej från "min" spårläggare att JIddra inte var så bra på att spåra    och när vi skulle ta hennes andra spår så sprang ca 10 hjortar ifrån spårstarten när vi kom, och då var det lite svårt för henne men det gick men tydligen inte tillräckligt för jag vart tillsagd att bryta spåret..

Och den dagen fortsatte ungefär så hela dagen det var verkligen inte långt ifrån att jag åkte hem speciellt när "min" spårläggare kommer in i huset och gråter för att hennes hund spårade hjort i stället för att ta spåret och BÅDA instruktörerna åkte ut för att hjälpa henne..

Visst fanns det vissa positiva stunder den veckan , men dom var inte många och till råga på allt så fick jag så väldans ont i nacken på torsdag natten så jag inte kunde ligga och sova utan fick sitta upp lutad mot kuddar- Jag kunde inte delta på fredagen och lördagen gjorde jag någon lättare övning..

Jag var ingen bra bilförare när jag åkte hem, kunde inte vrida på huvudet åt något håll. Efter två behandlingar hos en massör så kunde jag ligga och sova och det var så skönt, det tog sex behandlingar på två veckor innan nacken vart helt hanterbar.

Efter att åka hem med en sån dålig känsla från internatveckan så funderade allvarligt på att hoppa av.

Ärligt så tränade jag inte mycket alls på några veckor efteråt jag tappade lusten precis.

Det var mycket annat negativt som hände en del vill jag inte skriva här men en sak var att JIddra började gå i gång på skotten och sprang till skytten , sen var det lite allvarligare saker som hände. 

Allvarligt nog för att funderade på om jag faktiskt kunde ha kvar Jiddra .

Lyckligtvis så åkte jag till Annika ett par dagar vi  tränade ( och en till från utbildningen var med ) och pratade mycket. 

Och jag blev så imponerad av denna härliga människa som också hjälpte mej och gav mej riktigt bra råd  angående Jiddra som faktiskt har hjälpt och jag känner att nästan allt har vänt och att vardagen blivit lättare och att vi faktiskt kan komma någonstans i våran träning.

Tack Annika jag är dej evigt tacksam som delade med dej av din kunskap och erfarenheter   .

Fortsättning följer.........

Kramar från oss    

Jaha då var det dags för lite sammanfattning IGEN. Det är ofta jag tänker att jag vill skriva men tar mej inte riktigt tid med det tyvärr. Men nu så.

Den 17 februari klarade Jiddra och jag inträdesprovet till patrullhund och som vanligt när jag vill göra något så blir det utan att jag känner någon. Vet inte varför jag gör så för ofta står jag där helt själv och känner mej bortkommen , jag är inte en sån person som börjar att prata med andra hur som helst och jag är nog inte inbjudande för andra att ta kontakt med mej. Vet inte vad det beror på  men så är det bara..

Söndagen den 1/4 packade jag bilen knök full och gav mej av till Prästtomta ( utanför Linköping) för första internatveckan, nervös som attan för att tillbringa en vecka med folk som man inte känner, man vet inte hur instruktörerna är och framförallt dela rum med främmande hundar och människor.

Jag som tycker oftast att det är jobbigt att sova ihop med folk man känner   .

Jag och Jiddra hade tur och fick ett tvåbäddsrum som vi delade med en härlig person som hade en lika härlig hund  Annika och Brisca . Annika som när jag lärde känna mer efter några träningsdagar hos henne ( som jag kommer att berätta om senare någon gång förhoppningsvis) är en genuint snäll person som vill hjälpa andra utan baktankar och som är ärligt glad när det går bra för andra. En person som jag är glad för att lära känna.

Det får bli en kort berättelse om denna vecka.

Jiddra var som väntat helt gasad vid samling på morgonen, någon som försökt göra armhävningar med en gasad schäfer i kopplet     jag behöver väl inte skriva mer om det mer än att mössan åkte av plus lite hår....

Jiddra gick igång måååååånnnngggaaa gånger den veckan och jag pendlade mellan hopp och förtvivlan, men skam den som ger sej det gick till slut framåt, hon är så himla duktig bara hon kan samla sej    . 

Våran grupp består av 12 förare med olika hundraser varav 4 schäfer och två mallar.

Man lär sej så mycket av att titta och hjälpa varandra.

Och man lär sej att samarbeta i en grupp när man måste aktivt delta i allt t ex matlagning ,städning , planering med mycket mera. Jag kände nog att jag tog för mej mer än vad jag brukar göra och deltog i diskussioner och sa vad jag tyckte. Oftast låter jag de informella ledarna ta ratten men oftast också missnöjd med det.

Det var ingen semester vecka.

Samling kl halv åtta för lite morgon gymnastik med hund, hantering av hundar mm. Innan samlingen ska vi ha rastat våra hundar ätit frukost, eventuellt lagat frukosten också beroende vems tur det var, plockat undan och diskat.

Sen genomgång av dagen innan för och nackdelar gruppvis, efter det så in i bilarna och åka till skogen och träna fram till kl 12 då åkte vi och  åt lunch en bit därifrån sen lediga fram till kl 14 då var det dags för träning igen tills kl 19 då var det dags att fixa maten för den gruppen som var tilldelad det, någon kväll körde vi fram till kl 21.

Man är ganska mör i kroppen  och huvudet efter en vecka.

Skönt att komma hem igen och jag var så taggad på att träna och så nöjd med den här veckan nästan lite euforisk , allt gick bara framåt nästan hela vägen fram tills nästa internat vecka,  fortsättning följer    .

Kramar från oss     

Bäst att passa på att träna innan det blir mörkt.

Slutade halv två idag och har energi kvar  .

Många tycker att det är en jobbig tid nu ställa om klockan och att det blir kallt men dom flesta klagar på mörkret.

Jag är nog lite tvärt om , kanske inbillning men jag blir piggare igen när vi ställer tillbaka klockan känns som den där timmen fattas mej hela våren och sommaren .

Jag åkte till stallet först och mockade, fyllde på vatten, hö och lite annat mat som Saffran ska ha. Erbjöd mej eftersom Emilia har skolan och sen praktiken idag och kommer inte hem förrän vid 19 tiden, så när jag har tid så hjälper jag henne lite.

Efter stallet så åkte jag till "min" privata träningsplan som är omringad av skog .

Tänkte att det var dags att prova spårupptag i skogen på patrullstig.

Jag gjorde två övergångar med godis dosor i slutet och hon fixade det gallant. markerade fint , tog inget bakspår och la sej utan tvekan vid dosorna.

Till nästa gång ska jag tänka på att lägga något längre spår , låta henne vänta och hålla markering lite längre innan hon får gå på spåret.

Vi körde lite lydnad också när spåren la till sej och det gick jätte bra. Hon har  verkligen blivit riktigt duktig och jag får nog berömma mej själv också som : lagt ner prestations ångesten och accepterar att vi är där vi är.

                                                           Bryr mej inte om vad andra ska tycka .

                                                           Går på MIN känsla om jag tycker att det känns bra så blir det bra.

                                                           Och inte minst att ha roligt ihop med mitt monster att vara rättvis emot                                                                     henne för om hon känner att jag är frustrerad och missnöjd så fungerar det                                                                inte. 

Så nu har vi roligt på våra träningar och det går verkligen framåt för nu är vi ett team mitt monster och jag     .

Kramar från oss    

Två spårtillfällen på en vecka är väl helt ok.

Gjorde lika vid båda spårtillfälena. Nu vet jag ju hur jag ska jobba med henne och jag vet också hur jag ska gå vidare när det är dags.

Är fortfarande väldigt nöjd med spårkursen för jag märker att vi är på väg åt rätt håll.

Två raka spår med tre apporter + slut och vi jobbar nu med farten. Hon får inte springa iväg vid påsläpp , efter en markering eller efter ett  godisstop.

Första tillfället så slutade hon markera apporterna vid andra spåret, men bara att vara envis hon får inte gå vidare utan en ordentlig liggmarkering.

När det blir en konflikt så går det oftast ut över något annat , men det är bara att ha is i magen för det rättar till sej bara man är lugn och konsekvent.

Andra spårtillfället:  Markerade alla apporterna, definitivt bättre fart men för hög nos och Det är svårt att fånga när man spårar själv vilket jag nästan alltid gör   . 

Men det ska gå   

Man känner sej så nöjd när man går till jobbet och man har hunnit tränat och har en relativt trött hund   .

Kramar från oss    

Nu har vi kommit med på en patrullhundskurs.

Jättekul    .

Tror tyvärr inte att tiden räcker till att gå den riktiga utbildningen och sedan gå med i hemvärnet ( om man klarar certprovet) utan får gå kursen och därifrån se vad det leder till, tycker det är bra att man kan tävla iallafall.

I lördags var första gången ute i skogen, och Jiddra var jätteduktig fast hon hade lite svårt i början att hålla ihop min lilla flamsfia. Eftr L-test och MT så har hon fått en sån förväntan på att det ska hända något så fort det är okända människor med .

Vi började med inlärning av ljudmarkering  på patrullstigen.

Ska bli kul att se nästa vecka hur hon reagerar då.

Vi verkar vara en bra grupp , lite blandning av hundraser och det är kul. Ser verkligen framemot nästa lördag..

Idag  har jag haft en hemma dag med barn och barnbarn härligt.

Kramar från oss     

Jiddra och jag har tillbringat helgen i den stora huvudstaden Stockholm på spårkurs.

Åkte först till Roger och Jax , tur att man har en snäll bror som låter en övernatta där så man  dels sparar lite pengar när man inte bor på hotell eller hyr en stuga och sen är det inte så kul efter kursen att sitta själv på kvällen.

Vi gick en promenad så hundarna fick göra sina hälsningsprocedurer ute, lugnast så   .

Åkte sen i god tid för att hinna till kursen, vi skulle träffas vid kl 18 för presentation och lite teori.

Jag avskyr verkligen att köra i Stockholm så jag har aldrig gjort det förrutom till Farsta ( där brorsan bor) eller rätt igenom vilket det är en bedrift enligt mej  , men nu var jag verkligen vara tvungen   .

Tog det lugnt och det kändes skapligt fast det var mycket trafik. Och naturligtvis vart det fel i en tunnel då gps signalen försvann , men det gick bra att ta en väg tillbaka , men sen ute på landsbyggden vart det helt galet gps:en visade att jag var framme mitt på en grusväg i ingenstans. Efter mycket åkande fram och tillbaka pluss telefonsamtal så kom jag äntligen fram 35 minuter försent......

Fick ett bra välkomnande och teorin var riktigt bra , men satt ändå och oroade mej för att köra tillbaka.

Men hemresan gick bra utan en felkörning   . Brorsan hade hämtat kinamat, så himla gott.

Lördag morgon  var jag ganska så nervös för körningen men det kanonbra ingen felkörning och jag var en hel timme för tidigt , men då hann jag rasta Jiddra ordentligt.

Vi hade en riktigt bra dag på spårfältet, vi hann med 3 spår var, och det händer så mycket när man spårar intensivt.

Och det är verkligen lärorikt att gå med och kolla/lyssna på när andra spårar.

Lite problem vart det när vi skulle åka hem för min bil satt fast i leran och andra slirade och  hade också problem

att komma därifrån , men med gemensamma krafter så löste det sej och en del vart lite lerigare en andra   .

Fixade körningen tillbaka utan problem och under tiden jag duschade så fixade brorsan hem lite indisk mat super gott...

Söndagen var också en bra dag , två spår var och Jiddra var jätteduktig...

En härlig helg med trevliga människor och det känns som jag vet vad jag ska jobba på , ska bara få till min tajming, sen så får det bli lite privatlektioner och kanske ett läger till i vår vem vet........

Hemresan gick bra, raka spåret bara    .

Kramar från oss    

Igår genomförde JIddra och jag ett MT i Örebro, och jag tyckte vi klarade av det bra både hon och jag med tanke på att jag vart dålig i fredagskväll och natt troligtvis i magsjuka   , kan vara att jag fått i mej gluten men jag tror inte det.

Så jag fick be husse om att vara chaufför för jag kände att jag orkade inte köra hela vägen.

vi åkte kl 5 på morgonen och jag klarade mej hela vägen utan toabesök , men illamåendet är såå himla jobbigt , som tur är hade jag inte kräkts någon gång för då hade jag inte klarat att åka det vet jag.....

Örebro är en trevlig klubb man känner sej välkommen där. Tyvärr hade dom gjort en miss med att boka en domare, så vi fick vänta en timme innan det dök upp en reserv domare. Det var en väldans tur att han kunde komma, undrar hur det hade lösts sej annars. Det var fem stycken som hade kommit ända från Norge för att göra det , hade varit liiite  pinsamt om dom fått åka hem utan ett genomfört MT.

Ja och hur gick det för min lilla lugna schäfer då   .... Hon bara älskar att göra sånna här grejer och går igång ordentligt.

Jag kan bara sammanfatta att hon är en hund  som :

 -  kampar som det var den sista gången hon fick göra det, rejält bett och inga omtag. Som figurant behöver man stå stadigt på jorden annars så åker man med.

- Hon älskar definivt människor  MEN

- Jag behöver verkligen inte vara rädd om någon skulle hota oss eller attakera oss     .

- Väldigt nyfiken.

-Envis och intensiv  ( som om jag inte visste det)

-Lekfull , men kan plocka fram en allvarlig sida när det behövs.

Hon fick ihop 475 poäng.

Poängen kanske inte igentligen gör  rättvisa åt hunden , men den här dagsformen bedömde domarna  att hon hade utifrån hur hon agerade i olika situationer och det är lika för alla som genomför ett test av olika slag.

Det är en bedömning sak och alla tolkar olika.

Jag som var med och fick mycket muntligt till mej utöver siffrorna på papperet och jag är så nöjd med mitt lilla monster.

Ena domaren sa att han hade velat att det fanns högre poäng på vissa moment för hon gjorde så mycket bättre än en 5:a, sen tyvärr när hon blir så gasad så har hon svårt att samla ihop sej igen och då blir det lite mindre poäng i vissa rutor  .

Jag fick också till mej att jag har en fantastisk hund att jobba med och att jag verkade var medveten om vad jag för sorts hund och att det var det viktigaste.

Husse filmade så det kanske kommer lite filmer vartefter.

När vi väl kom hem igenså vart det soffläge för mej fick i mej en banan och några klunkar vatten.

Idag efter en godnatts sömn så är jag lite piggare men det blir vila idag med. Har kunnat äta en knäcke, lite vattenmelon och en mugg the så det går åt rätt håll.

Får se om jag kan muta någon att ta en runda med mitt monster, tyvärr ingen i min närhet som är så pigga på det förstår inte varför    ...

Kramar från oss