Idag för 15 år sedan föddes min första aussie Fofalentans Selene kallad Amira.
Och jag hade aldrig kunnat föreställa mej innan hur det skulle vara att ha en aussie.
När aussie folk sa att de var så speciella så tänkte jag att det är väl varje ras. Men så fel jag hade.
En gång aussie alltid aussie.
En tänkande ras, om man inte styr dom (om det går) för mycket utan låter dom upptäcka själv vad som är rätt och vad som är fel på så kan man verkligen se hur dom tänker och när de verkligen förstår.
Det är nog det som är svårt för många när de byter ras. Framförallt dominanta personer.

Salig av lycka åkte
jag hem från Skåne med min sötaste lilla valp, som skulle visa sej vara en riktig liten djävul.
Söt som socker men hård som flinta, och med en stor integritet ..

Hennes första vinter var det så mycket snö att en morgon kl när husse skulle rasta henne (hon va ca 6mån) så klättrade hon över staketet och gick till grannhuset och vägrade komma fast husse stog där med bästa godisburken.
Han kom inrusande till mej som sov och skrek nu får du ta din jävla hund och sen kan vi lämna tillbaka henne. När jag kommer ut så visslade jag och hon kommer i full fart..
Eller när hon vägrade komma till mej på klubben, men hon hade bara bestämt sej, till slut tog jag bilen sa hejdå och åkte då kom hon springande efter, men det var sluttränat den dagen.
Men till slut var hennes matte listigare en henne och kom på hur man skulle få henne att lyssna, men det tog några lååånga timmar med väntande på bruksan, men sen var det aldrig några problem att komma in till mej, MEN jag fick också jämka mej, var det bollen i jag kastade så fick hon ALLTID ta två egna varv ( om hon ville ) innan hon kom in till mej.  

Straxt innan tre års ålder fick min älskade Amira sin sjukdoms diagnos och veterinären förberedde mej på att hon hade högst ett halvt år kvar att leva.
Men tji fick han för jag fick ha henne kvar i sju år till, men de tre sista åren gick hon på smärtstillande och lite annat som var bra för hennes välmående .
All träning, lek och promenader var på hennes vilkor.
Jag kunde fråga om hon ville följa med på promenaden och jag talade alltid om om vi skulle gå en kort eller lång promenad , om hon inte ville så satt hon sej på trappan eller gick och la sej, om hon ville sprang hon till grinden eller till dörren.
Hon var så tydlig med vad hon ville så det fanns aldrig några tveksamheter där.

Om någon kom till mej med en valp och sa att den här är precis som Amira men frisk skulle jag inte tveka en sekund på Jag skulle ta den direkt.

Härliga Älskade Amira saknaden är fortfarande stor.

Kramar från oss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag läser nästan alltid de minnen som kommer upp på Facebook sidan .Definitivt med blandade känslor en del blir man glad för och en del inte.Minnena idag som kom upp var först och främst roliga. Olika skidresor och olika årtal tillbaka. Då längtar ma...

I morgon har jag varit med katt i en hel vecka . Jag är katt och hundvakt när Emilia och Markus är i sälen (de kommer hem i morgon) Och ja det är mysigt med en katt ,Yöns är en väldigt social ,trevlig och kelig katt men nu när jag provat så blir ja...

Förra veckan höll det på att riktigt illa för lilla fölet . Hon fick stopp i magen och fick åka akut till veterinären. Distrikts veterinären mötte upp i Gränna och gav kramplösande men ingav inte mycket hopp om att hon skulle klara sej . Vidare t...

Tolv slaget på nyårsafton tillbringade Poppan under sängen . Vi brukar alltid sitta i sängen titta ut på raketerna och äta godis,men i år ville inte Poppan inte vara med . Hon tackade nej till godiset och kröp under sängen och låg där ganska läng...

Poppan och jag önskar er alla ett riktigt Gott nytt år