Den 13 Maj var det dags för andra internatveckan, jag hade sett framemot denna vecka, tränat i princip varje dag sen förra internat veckan. Och sett framsteg tyckte jag men det vart platt fall redan första dagen.

Vi vart indelade i grupper som vanligt och åkte till skogen för att spåra.

Det började med när jag gick ut det spåret som jag skulle lägga så gick jag vilse    .....

När det var dags för Jiddras första spår som jag tyckte gick helt ok så fick jag till mej från "min" spårläggare att JIddra inte var så bra på att spåra    och när vi skulle ta hennes andra spår så sprang ca 10 hjortar ifrån spårstarten när vi kom, och då var det lite svårt för henne men det gick men tydligen inte tillräckligt för jag vart tillsagd att bryta spåret..

Och den dagen fortsatte ungefär så hela dagen det var verkligen inte långt ifrån att jag åkte hem speciellt när "min" spårläggare kommer in i huset och gråter för att hennes hund spårade hjort i stället för att ta spåret och BÅDA instruktörerna åkte ut för att hjälpa henne..

Visst fanns det vissa positiva stunder den veckan , men dom var inte många och till råga på allt så fick jag så väldans ont i nacken på torsdag natten så jag inte kunde ligga och sova utan fick sitta upp lutad mot kuddar- Jag kunde inte delta på fredagen och lördagen gjorde jag någon lättare övning..

Jag var ingen bra bilförare när jag åkte hem, kunde inte vrida på huvudet åt något håll. Efter två behandlingar hos en massör så kunde jag ligga och sova och det var så skönt, det tog sex behandlingar på två veckor innan nacken vart helt hanterbar.

Efter att åka hem med en sån dålig känsla från internatveckan så funderade allvarligt på att hoppa av.

Ärligt så tränade jag inte mycket alls på några veckor efteråt jag tappade lusten precis.

Det var mycket annat negativt som hände en del vill jag inte skriva här men en sak var att JIddra började gå i gång på skotten och sprang till skytten , sen var det lite allvarligare saker som hände. 

Allvarligt nog för att funderade på om jag faktiskt kunde ha kvar Jiddra .

Lyckligtvis så åkte jag till Annika ett par dagar vi  tränade ( och en till från utbildningen var med ) och pratade mycket. 

Och jag blev så imponerad av denna härliga människa som också hjälpte mej och gav mej riktigt bra råd  angående Jiddra som faktiskt har hjälpt och jag känner att nästan allt har vänt och att vardagen blivit lättare och att vi faktiskt kan komma någonstans i våran träning.

Tack Annika jag är dej evigt tacksam som delade med dej av din kunskap och erfarenheter   .

Fortsättning följer.........

Kramar från oss    

Jaha då var det dags för lite sammanfattning IGEN. Det är ofta jag tänker att jag vill skriva men tar mej inte riktigt tid med det tyvärr. Men nu så.

Den 17 februari klarade Jiddra och jag inträdesprovet till patrullhund och som vanligt när jag vill göra något så blir det utan att jag känner någon. Vet inte varför jag gör så för ofta står jag där helt själv och känner mej bortkommen , jag är inte en sån person som börjar att prata med andra hur som helst och jag är nog inte inbjudande för andra att ta kontakt med mej. Vet inte vad det beror på  men så är det bara..

Söndagen den 1/4 packade jag bilen knök full och gav mej av till Prästtomta ( utanför Linköping) för första internatveckan, nervös som attan för att tillbringa en vecka med folk som man inte känner, man vet inte hur instruktörerna är och framförallt dela rum med främmande hundar och människor.

Jag som tycker oftast att det är jobbigt att sova ihop med folk man känner   .

Jag och Jiddra hade tur och fick ett tvåbäddsrum som vi delade med en härlig person som hade en lika härlig hund  Annika och Brisca . Annika som när jag lärde känna mer efter några träningsdagar hos henne ( som jag kommer att berätta om senare någon gång förhoppningsvis) är en genuint snäll person som vill hjälpa andra utan baktankar och som är ärligt glad när det går bra för andra. En person som jag är glad för att lära känna.

Det får bli en kort berättelse om denna vecka.

Jiddra var som väntat helt gasad vid samling på morgonen, någon som försökt göra armhävningar med en gasad schäfer i kopplet     jag behöver väl inte skriva mer om det mer än att mössan åkte av plus lite hår....

Jiddra gick igång måååååånnnngggaaa gånger den veckan och jag pendlade mellan hopp och förtvivlan, men skam den som ger sej det gick till slut framåt, hon är så himla duktig bara hon kan samla sej    . 

Våran grupp består av 12 förare med olika hundraser varav 4 schäfer och två mallar.

Man lär sej så mycket av att titta och hjälpa varandra.

Och man lär sej att samarbeta i en grupp när man måste aktivt delta i allt t ex matlagning ,städning , planering med mycket mera. Jag kände nog att jag tog för mej mer än vad jag brukar göra och deltog i diskussioner och sa vad jag tyckte. Oftast låter jag de informella ledarna ta ratten men oftast också missnöjd med det.

Det var ingen semester vecka.

Samling kl halv åtta för lite morgon gymnastik med hund, hantering av hundar mm. Innan samlingen ska vi ha rastat våra hundar ätit frukost, eventuellt lagat frukosten också beroende vems tur det var, plockat undan och diskat.

Sen genomgång av dagen innan för och nackdelar gruppvis, efter det så in i bilarna och åka till skogen och träna fram till kl 12 då åkte vi och  åt lunch en bit därifrån sen lediga fram till kl 14 då var det dags för träning igen tills kl 19 då var det dags att fixa maten för den gruppen som var tilldelad det, någon kväll körde vi fram till kl 21.

Man är ganska mör i kroppen  och huvudet efter en vecka.

Skönt att komma hem igen och jag var så taggad på att träna och så nöjd med den här veckan nästan lite euforisk , allt gick bara framåt nästan hela vägen fram tills nästa internat vecka,  fortsättning följer    .

Kramar från oss