Senaste inläggen

Av Annelie - 6 december 2018 22:10

Idag har vi varit inne i Norrköping och spårat med en kompis . Det vart spår på kort gräs typ fotbollsplan . Det var länge sedan Jiddra spårade på gräs och stackars Tassen får ju aldrig spåra regelbundet så han kommer aldrig riktigt in i det. Jag gjorde ett lite klurigt spår till Jiddra med spetsvinkel, runt träd och så gick jag över mitt eget spår en gång. Lite korv rutor och endast dosor som apporter i spåret. Tassen fick ett kortare spår med tre vinklar och godis med jämna mellanrum och en dosa i slutet . Medans spåren ligger till sej och vi står och babblar så ser hur alla stadens fåglar kommer och rensar våra spår från korv ?, och så kommer det en dam med sin lilla hund och går rätt över alla spår , hunden går och äter lite här och där men ingen reaktion från damen .
Jiddra klarade sitt spår kanonbra , hon är en riktigt ? på att spåra och redde ut klurigheter kanonbra .
Tasses spår gick inte bra , han fick ett nytt rakt spår med korv i och inga tjyvaktiga fåglar fick chansen att ära någon korv.....och det gick sisådär . Men jag kan inte begära mer av honom så länge jag inte tränar honom regelbundet.

Sen vart det fika och en del prat . Alltid lika trevligt.

Hämtade Jennifer och Matilda på dagis ocg frita eftersom David och Emma behövde det lite egentid. Hem och laga mat , fixa till barnen för natten och tanken var väl läggdags efter det , men det tyckte inte de ....
Så nu är jag lagom trött efter en härlig dag .

Kramar från mej ?

ANNONS
Av Annelie - 29 november 2018 08:50

Idag är det Tasses 3 års dag. 

Han är en väldigt lugn kille för att vara en aussie, men humöret finns.

Arbetsvillig är han och näst intill outtröttlig.

Sen är han ju otroligt snygg också   


           


Men det är också tre år sedan jag åkte sista gången med Amira till veterinären. Efter många års sjukdom var det dags .

Finaste Amira , söt som socker , men också hård som flinta, rolig att att jobba med när hon var frisk och/eller hade sina bra dagar , Min första aussie som  lärde mej mycket. En aussie med tryck i   


           

ANNONS
Av Annelie - 1 oktober 2018 12:00

Nu har vi återhämtat oss från cert provet den 14-15 september.

Vi var uppdelade i grupper så halva gruppen certade den 14 och 15:e och andra halvan den 15 och 16:e.

Det var verkligen en pärs   .

Första dagen började vi med att bygga vårat basläger, och efter visiteringen fick hundarna tillbringa all sin ledig tid där tillsammans med baspersonal som hela tiden ska ha koll på dom.


Jiddra och jag hade startnummer 2.

Första moment var visitering :  Det första hon gör när man går runt en liten samling med människor är att nocka en liten människa , hon såg väl trevlig ut tyckte Jiddra ... Sen gjorde hon lika med de två domarna , visitering gick väl sisådär, men dom kaom fram till att hon är inte agressiv utan har en HÖG förväntan på att något ska hända.

Så med en förmaning om att träna visitering MYCKET så vart det momentet godkänt .


Nästa moment var patrullering med ljud och vind :  Jiddra skötte sej kanon tog både ljud och vind , det var mer jag som måste bli säkrare på det jag vet att jag ska göra.

Sen var det några timmars väntan för oss, nästa moment var fast bevakning och det  skulle vi gör i mörkret.

Så under tiden lagade vi mat , pratade och fördrev tiden.

Några ur nästa grupp droppade in.


19:30 vart det dags för fast bevakning , 6 hundar på rad i skogen som skulle sitta tysta och markera om fienden kom i en timme.

Jiddra skötte det INTE galant, Hon har  väldigt svårt att vara stilla och tyst samtidigt. Det vart mycket pip men samtidigt markerade hon att det rörde sej i skogen.Till tröst var väl att det var flera hundar som pep lite då och då.


Efter det vart lite kvällsmat och genom gång av dagen.

Vid elva tiden fick vi ta hundarna till basen för lite mat och nattning, Jiddra fick sitt fleccetäcke för även om hade buren som är täckt så hade hon dåligt med päls eftersom hon fällt ur och var ganska naken. Hundarna är bundna i en länk som sitter fast i ett träd och sen står buren nära täckt med presenning och tjockt täcke inuti och naturligtvis finns det en vattenskål också.


Sen var det läggdags för oss men det vart inte så mycket sömn man är ju en aning nervös och så tycker jag inte om att ha Jiddra utan koll av mej , framförallt när jag vet att hon har fått en liten dålig erfarenhet av bastjänsten ( enligt mej, hon kanske inte upplever det så )


Halv sex på morgonen blir vi väckta av att en tjej från andra gruppen som skulle gå ut för att rasta sin hund ( dom hade inte börjat sin bastjänst ännu ) att Jiddra var lös utanför ...

Lilla gumman hade kommit lös för på något sätt hade karbinhaken öppnat sej och kommit lös från halsbandet ??


Baspersonal som skulle ha varit två personal och turats om att sova / ha koll på hundarna var en personal som sov i tältet !!   Enligt henne så hade en av hundarna skällt på vilt vid tio i  två på natten  , vid två tiden hade hennes egen hund som sov i tältet hos henne skällt till, men hon hade bara tystat henne och sov vidare med tanke att det bara var vilt i närheten .


Så min teori är att det viltet som baspersonal var så säker på att det var, var Jiddra som kom lös , hon har varit framme vid tältet då det stog en öppnad enkilos påse med hundfoder som hon antaglig åt upp för hon var väldigt stinn och tjock om magen och påsen var tom, sen har gått ner till baracken där jag sov och legat på verandan och väntat för hon och hennes täcke var torrt och det hade verkligen spöregnat på natten ( antagligen därför baspersonal inte velat gått ut och inspektert hundarna med jämna mellanrum som skall göras)..

Med den upplevelsen så skulle Jiddra och jag ut i skogen patrullera , hitta ett spårupptag , rapportera till tävlingsledare och domare, vänta fem minuter på klartecken sen sela på och fullfölja ett en och halv kilometersspår med tre apporter plus ett slut..  Och vi klarade det , Jiddra gjorde sitt bästa spår någonsin.  Det kändes så himla bra och jag var lugn fast vi hade ett spårtapp  som vi löste . Vi hade alla apporter in plus slutet och på en bra tid.

Så himla stolt över henne och faktiskt lite över mej själv också..

Vi vart godkända på allt så nu är Jiddra en certifierad patrullhund = tjänstehund.

Vi var 12 som började utbildningen , en hoppade av och vart sjuk och kunde inte komma på certprovet, så av tio som certade var det endast fem som klarade det, så då får man nog vara lite extra stolt.

Nu är det bara resten kvar .


Kramar från oss    

Av Annelie - 7 september 2018 22:58

Söndagen den 5 augusti åkte jag till Prästtomta för den 3:e och sista internatveckan känslan inför veckan var inte bra, dels för hur det hade känts när jag åkte därifrån sist och dels för jag hade en sjuk hund som gick på antibiotika och cortison. Hon var pigg och allert men oron i mej fanns och finns fortfarande i mej att det faktiskt är något fel på henne. Känner att jag har haft min beskärda del av sjuka hundar....

Vi började med att göra iordning baslägret som hundarna skulle sova i kommande natt, tyckte att det vart helt ok med myggnät mm . Sen var det dags för lite patrullering och Jiddra var inte alls sej lik, patrullstig är verkligen hennes grej annars men nu var hon helkonstig och hade inget driv framåt, och då börjar naturligtvis mina skuldkänslor göra sej påminda....


Senare på kvällen gjorde vi lite fast bevakning med ljudfigurant vilket var första gången och det gick helt ok.
Det var väldigt jobbigt att lämna Jiddra i baslägret vid halv elva tiden på kvällen , men förklarade för de som hade bastjänst under natten att eftersom Jiddra äter cortison så dricker hon mycket och naturligtvis så blir hon mer kissnödig och att jag inte visste om hon ville kissa i kedjan så lite OBS på det ifall hon ljudade mycket så behövde hon kanske bli rastad.
Första natten hade gått bra , men hon beklagade sej när jag kom lilla gumman.
Tanken från början hade varit att de skulle sova en natt i basen men eftersom det ett par hundar som tyckte att det var jobbigt så fick ALLA hundar sova tre nätter i basen, vilket resulterade i att Jiddra hade tyckt att det var lite jobbigt sista natten .


När det är ovana som har bastjänst så tycker väl jag att de ska få riktiga instruktioner av kursledare hur man agerar i vissa situationer och att man kanske turas om att passa hundar / och sova men det hade inte framkommit vad jag förstod.
Så nu får vi bara hoppas att Jiddra inte har något negativt med sej till riktiga certprovet!!

Måndagen och tisdagen bestod av att vi praktiskt gick igenom alla delar av certprovet, skriver inte ingående varje moment utan drar det i stora drag.

Patrullstigen: gick kanon ( hon var piggare på måndagen) det var väl jag som missade lite ..
Mottagning med visitering: och annat som ingår gick kanon.
Spåret 1500 m: gick också kanon , men vart en aning kortare då min spårläggare inte gick efter GPS:en som hon skulle och så lyckades hon gå in i sitt eget spår ( det låg två apporter väldigt nära varandra) Jiddra löste den uppgiften bra.
Fasta bevakning: Hon la sej ner och sov efter en stund och matte var inte tillräckligt engagerad...


Resten av veckans upplägg av spårarbete var väl ingen höjdare tycker jag, det slutade med att Jiddra slutade att spåra utan rusade runt bara ( och hon var inte den ende hunden ).

Ibland blir man så trött på sej själv när man inte ifrågasätter utan gör som man blir tillsagd fast man vet bättre, men jag kanske lär mej någon gång.


Men träningen med patrullstig och fasta bevakningen gick  framåt , så det är jag nöjd med.


Så nu har spåret varit i fokus veckan som har varit tog jag semester från jobbet och vi har tränat intensivt.

Jag har tur som har så bra träningskompisar som stöttar, peppar och ställer upp och framförallt tror på Jiddra och mej. Det är guld värt    .


Kramar från oss     

Av Annelie - 5 augusti 2018 21:15

Den 13 Maj var det dags för andra internatveckan, jag hade sett framemot denna vecka, tränat i princip varje dag sen förra internat veckan. Och sett framsteg tyckte jag men det vart platt fall redan första dagen.

Vi vart indelade i grupper som vanligt och åkte till skogen för att spåra.

Det började med när jag gick ut det spåret som jag skulle lägga så gick jag vilse    .....

När det var dags för Jiddras första spår som jag tyckte gick helt ok så fick jag till mej från "min" spårläggare att JIddra inte var så bra på att spåra    och när vi skulle ta hennes andra spår så sprang ca 10 hjortar ifrån spårstarten när vi kom, och då var det lite svårt för henne men det gick men tydligen inte tillräckligt för jag vart tillsagd att bryta spåret..

Och den dagen fortsatte ungefär så hela dagen det var verkligen inte långt ifrån att jag åkte hem speciellt när "min" spårläggare kommer in i huset och gråter för att hennes hund spårade hjort i stället för att ta spåret och BÅDA instruktörerna åkte ut för att hjälpa henne..

Visst fanns det vissa positiva stunder den veckan , men dom var inte många och till råga på allt så fick jag så väldans ont i nacken på torsdag natten så jag inte kunde ligga och sova utan fick sitta upp lutad mot kuddar- Jag kunde inte delta på fredagen och lördagen gjorde jag någon lättare övning..

Jag var ingen bra bilförare när jag åkte hem, kunde inte vrida på huvudet åt något håll. Efter två behandlingar hos en massör så kunde jag ligga och sova och det var så skönt, det tog sex behandlingar på två veckor innan nacken vart helt hanterbar.

Efter att åka hem med en sån dålig känsla från internatveckan så funderade allvarligt på att hoppa av.

Ärligt så tränade jag inte mycket alls på några veckor efteråt jag tappade lusten precis.

Det var mycket annat negativt som hände en del vill jag inte skriva här men en sak var att JIddra började gå i gång på skotten och sprang till skytten , sen var det lite allvarligare saker som hände. 

Allvarligt nog för att funderade på om jag faktiskt kunde ha kvar Jiddra .

Lyckligtvis så åkte jag till Annika ett par dagar vi  tränade ( och en till från utbildningen var med ) och pratade mycket. 

Och jag blev så imponerad av denna härliga människa som också hjälpte mej och gav mej riktigt bra råd  angående Jiddra som faktiskt har hjälpt och jag känner att nästan allt har vänt och att vardagen blivit lättare och att vi faktiskt kan komma någonstans i våran träning.

Tack Annika jag är dej evigt tacksam som delade med dej av din kunskap och erfarenheter   .

Fortsättning följer.........

Kramar från oss    

Av Annelie - 1 augusti 2018 20:45

Jaha då var det dags för lite sammanfattning IGEN. Det är ofta jag tänker att jag vill skriva men tar mej inte riktigt tid med det tyvärr. Men nu så.

Den 17 februari klarade Jiddra och jag inträdesprovet till patrullhund och som vanligt när jag vill göra något så blir det utan att jag känner någon. Vet inte varför jag gör så för ofta står jag där helt själv och känner mej bortkommen , jag är inte en sån person som börjar att prata med andra hur som helst och jag är nog inte inbjudande för andra att ta kontakt med mej. Vet inte vad det beror på  men så är det bara..


Söndagen den 1/4 packade jag bilen knök full och gav mej av till Prästtomta ( utanför Linköping) för första internatveckan, nervös som attan för att tillbringa en vecka med folk som man inte känner, man vet inte hur instruktörerna är och framförallt dela rum med främmande hundar och människor.

Jag som tycker oftast att det är jobbigt att sova ihop med folk man känner   .

Jag och Jiddra hade tur och fick ett tvåbäddsrum som vi delade med en härlig person som hade en lika härlig hund  Annika och Brisca . Annika som när jag lärde känna mer efter några träningsdagar hos henne ( som jag kommer att berätta om senare någon gång förhoppningsvis) är en genuint snäll person som vill hjälpa andra utan baktankar och som är ärligt glad när det går bra för andra. En person som jag är glad för att lära känna.


Det får bli en kort berättelse om denna vecka.

Jiddra var som väntat helt gasad vid samling på morgonen, någon som försökt göra armhävningar med en gasad schäfer i kopplet     jag behöver väl inte skriva mer om det mer än att mössan åkte av plus lite hår....

Jiddra gick igång måååååånnnngggaaa gånger den veckan och jag pendlade mellan hopp och förtvivlan, men skam den som ger sej det gick till slut framåt, hon är så himla duktig bara hon kan samla sej    . 

Våran grupp består av 12 förare med olika hundraser varav 4 schäfer och två mallar.

Man lär sej så mycket av att titta och hjälpa varandra.

Och man lär sej att samarbeta i en grupp när man måste aktivt delta i allt t ex matlagning ,städning , planering med mycket mera. Jag kände nog att jag tog för mej mer än vad jag brukar göra och deltog i diskussioner och sa vad jag tyckte. Oftast låter jag de informella ledarna ta ratten men oftast också missnöjd med det.

Det var ingen semester vecka.

Samling kl halv åtta för lite morgon gymnastik med hund, hantering av hundar mm. Innan samlingen ska vi ha rastat våra hundar ätit frukost, eventuellt lagat frukosten också beroende vems tur det var, plockat undan och diskat.

Sen genomgång av dagen innan för och nackdelar gruppvis, efter det så in i bilarna och åka till skogen och träna fram till kl 12 då åkte vi och  åt lunch en bit därifrån sen lediga fram till kl 14 då var det dags för träning igen tills kl 19 då var det dags att fixa maten för den gruppen som var tilldelad det, någon kväll körde vi fram till kl 21.

Man är ganska mör i kroppen  och huvudet efter en vecka.

Skönt att komma hem igen och jag var så taggad på att träna och så nöjd med den här veckan nästan lite euforisk , allt gick bara framåt nästan hela vägen fram tills nästa internat vecka,  fortsättning följer    .


Kramar från oss     

Av Annelie - 7 november 2017 21:00

Bäst att passa på att träna innan det blir mörkt.

Slutade halv två idag och har energi kvar  .


Många tycker att det är en jobbig tid nu ställa om klockan och att det blir kallt men dom flesta klagar på mörkret.

Jag är nog lite tvärt om , kanske inbillning men jag blir piggare igen när vi ställer tillbaka klockan känns som den där timmen fattas mej hela våren och sommaren .


Jag åkte till stallet först och mockade, fyllde på vatten, hö och lite annat mat som Saffran ska ha. Erbjöd mej eftersom Emilia har skolan och sen praktiken idag och kommer inte hem förrän vid 19 tiden, så när jag har tid så hjälper jag henne lite.

Efter stallet så åkte jag till "min" privata träningsplan som är omringad av skog .

Tänkte att det var dags att prova spårupptag i skogen på patrullstig.

Jag gjorde två övergångar med godis dosor i slutet och hon fixade det gallant. markerade fint , tog inget bakspår och la sej utan tvekan vid dosorna.


Till nästa gång ska jag tänka på att lägga något längre spår , låta henne vänta och hålla markering lite längre innan hon får gå på spåret.


Vi körde lite lydnad också när spåren la till sej och det gick jätte bra. Hon har  verkligen blivit riktigt duktig och jag får nog berömma mej själv också som : lagt ner prestations ångesten och accepterar att vi är där vi är.

                                                           Bryr mej inte om vad andra ska tycka .

                                                           Går på MIN känsla om jag tycker att det känns bra så blir det bra.

                                                           Och inte minst att ha roligt ihop med mitt monster att vara rättvis emot                                                                     henne för om hon känner att jag är frustrerad och missnöjd så fungerar det                                                                inte. 

Så nu har vi roligt på våra träningar och det går verkligen framåt för nu är vi ett team mitt monster och jag     .


Kramar från oss    

Av Annelie - 6 november 2017 08:15

Två spårtillfällen på en vecka är väl helt ok.

Gjorde lika vid båda spårtillfälena. Nu vet jag ju hur jag ska jobba med henne och jag vet också hur jag ska gå vidare när det är dags.

Är fortfarande väldigt nöjd med spårkursen för jag märker att vi är på väg åt rätt håll.

Två raka spår med tre apporter + slut och vi jobbar nu med farten. Hon får inte springa iväg vid påsläpp , efter en markering eller efter ett  godisstop.

Första tillfället så slutade hon markera apporterna vid andra spåret, men bara att vara envis hon får inte gå vidare utan en ordentlig liggmarkering.

När det blir en konflikt så går det oftast ut över något annat , men det är bara att ha is i magen för det rättar till sej bara man är lugn och konsekvent.


Andra spårtillfället:  Markerade alla apporterna, definitivt bättre fart men för hög nos och Det är svårt att fånga när man spårar själv vilket jag nästan alltid gör   . 

Men det ska gå   


Man känner sej så nöjd när man går till jobbet och man har hunnit tränat och har en relativt trött hund   .


Kramar från oss    

Presentation


Här skriver jag om mina hundar ,våran träning och tankar som kommer upp.
Jag skriver inte varje dag utan när andan faller på och det kan gå lång tid i mellan inläggen .

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ padilias med Blogkeen
Följ padilias med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se